Finland firar 100 år – men hur gammalt är landet?

History

Reinhold Enqvist

Bild: Reinhold Enqvist (till höger) diskuterar Finlands 100 år med den svenska debattören Per-Olof Swing under en programpunkt på bokmässan i Göteborg, september 2017

(c) Lecti Book Studio 2017

En finsk historiker skrev år 2001 en avhandling kallad The Comanche Empire: A Study of Indigenous Power, 1700–1875. Sju år senare publicerades den i USA och fick flera utmärkelsepris. Författaren Pekka Hämäläinen är nu Rhodes professor i amerikansk historia vid Oxfords Universitet efter att ha varit föreläsare i Texas och Kalifornien.

Han visade att indianerna alls inte var de primitiva vildar som nybyggarnas historieskrivning skildrar, utan hade välutvecklade, stambaserade samhällen. Då han tillfrågades hur det kom sig att han upptäckte det, svarade han: ”Jag har inte gått i skola i Amerika, så jag visste inte hur det borde vara.”

Då Finland blivit en ung, självständig nation frågade någon varför man skulle läsa historia i skolan. Svaret löd: ”Självklart, hur skall barn annars lära sig vem de skall hata?” Nationen behövde medborgare som var färdiga att bekämpa alla eventuella externa och interna fiender, på samma sätt som andra starkt nationalistiska stater.

Därför blev det viktigt att skriva om historien. I detta sammanhang bör en avhandling av Derek Fewster från 2006 nämnas: Visions of Past Glory – Nationalism and the Construction of Early Finnish History. Det nationalistiska budskapet accepterades av folket och Finland överlevde andra världskriget. En motsvarighet rörande Sverige är Maja Hagermans bok Det rena landet. – Om konsten att uppfinna sina förfäder (2006). Hon punkterade de av göticismen och vikingadyrkarna skapade, förskönade och delvis förfalskade myterna om den svenska forntidshistorien.

Ockuperades Finland?

Då Ryssland ockuperade och behöll den östra delen av Sverige under kriget 1808–1809 förlorade det gamla mångkulturella och flerspråkiga miniimperiet 1/3 av sin yta och 1/4 av sin befolkning. Förlusten innebar enorma trauman för Sverige, vilket resulterade i en fortfarande pågående förnekelse av historiska fakta. Få svenskar vet idag att Finland under nästan tusen år varit en integrerad del av det historiska Sverige. De flesta finnar ”vet” dock att Finland varit ”ockuperat” av Sverige. Varför finns det så vitt skilda uppfattningar?

År 1809 skapades ”Storfurstendömet Finland” med ryska tsaren som enväldig storfurste, men med en långtgående autonomi jämfört med flera andra delar av det ryska imperiet. De svenska lagarna fortsatte att tillämpas, den lutherska tron var ohotad, man använde först svensk och senare egen myntfot och levde enligt det svenska kulturella arvet. Men storfurstendömet, som långsamt anpassade sig till Ryssland och uppfattade tsaren som ”sin” regent, behövde snart en egen historia.

Nationalpoeten och historikern Zacharias Topelius slog fast att Finland uppstod under lantdagen i Borgå 1809, då de fyra stånden svor sin trohetsed till tsar Alexander I. Detta accepterades förstås inte av alla. Finland hade en mycket längre historia, ansågs det. En del av de intellektuella var överens om bara en sak: ”Svenskar är vi inte längre, ryssar vill vi inte bli, så låtom oss vara finnar.” Men vad var en ”finne”?

Under 1800-talet uppstod en nationalism som grundade sig på etnicitet och språk som en följd av de tyska filosoferna Herders och Hegels idéer.

Till Finland kom ideologin främst via J.V. Snellman, en svensktalande finländare som vistades tidvis i Tyskland. Hans försök att introducera en radikal nationalism byggd på språket fick föga genklang i Sverige, men i Finland kallas han ”finskhetens fader”.

Östra Sverige

Långt tidigare hade Finland omnämnts som en administrativ enhet (Östra Sverige) då Hertig Johan av Finland år 1581 kröntes till kung Johan III av Sverige. Den första hertigen av Finland var prins Benedict åren 1284–1291.

Finlands vapen, med en stark symbolisk innebörd, användes första gången på kung Gustav I Vasas sarkofag. Den sista striden mot danskarnas överhöghet utkämpades i Viborg i östra Finland, som grundats 1293 av den svenska marsken Torkel Knutsson, men som förlorades till Ryssland under andra världskriget.

Emellertid redan år 98 hade Tacitus nämnt Fenni som ett gammalt folk i nordöstra Europa. Deras etniska identitet är inte helt klarlagd och inte heller språkets ursprung, men finska nationalistiska historiker har använt mycket tid och energi på att bevisa finnarnas antika ursprung.

Det är heller inte helt klart när och hur finska och svenska språken kom till Finland, men en mycket viktig fråga för nationalisterna är idag vem som har ”rätt” att bo i landet. Olika finska språk som idag betecknas som dialekter kom med finsk-ugriska stammar från sydost. Svenskan kom med nybyggare till Estlands och Finlands nästan obebodda kuster över Östersjön.

Egentligen uppstod finskan som enhetligt språk först i slutet av 1800-talet, då professor E.N. Setälä slog ihop flera mindre finska språk till ett genom att utveckla en latinbaserad grammatik.

Då Johan III blev kung talade de flesta svenska, 1/3 talade någon form av finska språk, medan tyska och holländska talades i många städer. Tyska, estniska och lettiska talades i de baltiska provinserna och olika tyska språk i norra Tyskland. Finland var inte en provins, utan en samling svenska landskap.

Eftersom det administrativa språket var svenska blev många finnar med tiden tvåspråkiga, vid sidan av en mindre genuint svenskspråkig befolkning längs kusterna. Denna befolkning finns ännu kvar och en stor del av den talar nu också finska väl eller någorlunda.

Under 1840-talet anföll Tyskland södra Danmark, vilket ledde till en gemensam nordisk aktion för att hjälpa grannen. Den så kallade skandinavismen föddes. De svensktalande i Finland började också tänka skandinaviskt.

Efter Krimkriget 1853–1856 då Ryssland försvagats, började en del av den svenska eliten i Finland drömma om en union med Sverige, denna gång som en personalunion. Bland de ryska makthavarna i Finland och i Ryssland ogillades dessa tankar. Det värsta scenariot var att Sverige åter skulle ha en gräns nära St. Petersburg.

Den extrema finskhetsrörelsen, fennomanerna, såg sin chans och Snellman skrev en pamflett i vilken han fördömde skandinavismen till de ryska makthavarnas stora glädje. Han säkrade sig en karriär till toppen och andra fennomaner följde samma väg. På den tiden var alla fennomaner svenskspråkiga, några talade även litet finska. Deras sökande efter ny identitet förvandlades med rysk välsignelse till en fanatisk ideologi.

Svenska eller finska

Detta innebar en radikal förändring i den ryska politiken. Då de invaderade Finland behövde ryssarna den svenskspråkiga eliten för att förvalta storfurstendömet, speciellt sedan främst finskspråkiga bönder startade ett gerillakrig mot dem av rädsla för att mista sin religion och bli livegna.

Den svenskspråkiga eliten såg större karriärmöjligheter i det stora ryska imperiet än i det krympande Sverige. De språknationalistiska fennomanerna förändrade totalt spelplanen.

Många bland den svenskspråkiga eliten var färdiga att byta till finska, men då studenter reste ut på landsbygden för att övertyga bönderna och fiskarna om det underbara i att byta språk, stötte de på problem. Befolkningen kunde knappast någon finska och många hade aldrig ens hört det talas.

Om eliten bytte språk skulle resten bli lämnade vind för våg utan lärare och administratörer, så en rörelse för att bevara det svenska språket och kulturarvet föddes.

En bidragande orsak till att svenskspråkiga motsatte sig ett byte till finska var rädslan för förryskning, för makthavarna stödde fennomanerna och steget från att använda enbart finska till att ersätta det med ryska var kort. De hade sett vad som hände med många minoriteter i det ryska riket, och de ville inte visa för de ryska makthavarna och nationalisterna att det var lätt att byta språk.

Dagens populism i Finland bygger till stor del på det här arvet. Då Finland deklarerade sin självständighet den 6 december 1917 bröt ett inbördeskrig ut, vilket vanns av de vita (borgerliga).

Sedan ville fennomanerna att Finland skulle bli ett nationalistiskt enspråkigt land, men svenskan fick dock genom mer balanserade politikers inverkan en garanterad ställning i grundlagen. Denna språkkonflikt lever ännu och var särskilt hätsk under 1920- och 1930-talen och igen på 2000-talet.

Efter andra världskriget försvann allt antiryskt material som en del av finlandiseringen, men i de finskspråkiga skolorna används fortfarande böcker med starkt antisvenskt innehåll. I början av 1800-talet var den svensktalande befolkningens andel cirka 18%; nu är den runt 6%.

Under åren har många svenskspråkiga flyttat utomlands, mest till Sverige. Många har förlorat sitt språk genom blandäktenskap eller då de flyttat till helt finskspråkiga trakter. Tusentals var också tvungna att byta språk och namn för att kunna göra karriär i Finland eller inte bli trakasserade, eller bytte frivilligt efter att de blivit förtjusta i den fennomanska ideologin.

Hundra år av illusioner

Tidigare finländska premiärministern Paavo Lipponen skrev år 2008 en bok, Järki voittaa – Suomalainen identiteetti globalisaation aikakaudella (Förnuftet segrar – Den finska identiteten i globaliseringens tidevarv), i vilken han analyserar flera aktuella frågor i dagens Finland. Han frågar sig i boken vad finnarna borde läsa om sin historia.

Därefter rekommenderar han en brittisk, en amerikansk och två finlandssvenska verk. Inte en enda bok på finska får hans fulla godkännande. Lipponen drar också slutsatsen att finnarna inte ännu heller har lyckats bygga upp en egen identitet och det enda de vet är vad de inte vill vara.

Idag, på 2000-talet, syns språk- och historiekonflikten ofta som en dold, ibland öppen diskriminering av språkminoriteten. Under de senaste åren har den ökat efter att det antisvenska populistiska partiet Sannfinländarna fick 19% av sätena i riksdagen och

blev ett av tre partier i regeringen (partiet sprack dock sommaren 2017). De två övriga stora partierna i riksdagen har också en tydligt antisvensk historia före andra världskriget.

Innan Finland blev medlem i EU var det nordiska samarbetet den enda breda kanalen till västvärlden, vilket kylde ner de antisvenska aktivisterna. Nu har det nordiska samarbetet hamnat i skymundan och överskuggas av EU-samarbetet.

Resultaten syns på flera håll.

I det officiella jubileumsmaterialet för hundraåringen år 2017 kan landets långa svenska historia och arv knappast skönjas. Också nya böcker ger äran av självständigheten till Snellmans ideologi och arv, vilket inte är korrekt.

Fennomanerna spelade med de ryska makthavarna, vars mål var att dela och härska, och skapade därmed djupa konflikter i samhället samt sår som nationalisterna inte vill låta läkas. Det låter kanske patetiskt eller tragikomiskt, men jag älskar mitt land och mina landsmän, oberoende av språk och kultur. Det är inte deras personliga fel att de bär på sviterna av ett programmeringsfel de extrema nationalisterna åstadkommit i nationsbygget.

Men det är ytterst beklagligt att eliten låtit dessa fel stå kvar i skolböckerna och ursäktar sig med historiska ”orsaker”. Som en följd av detta slösar nationen mycket tid och resurser på en konstgjord och onödig konflikt med ödesdigra följder för nationen själv.

Reinhold Enqvists verk (pappers- och e-böcker):

  • Svenska språkets vandring i Finlands historia
  • Varför språkstrid i Finland? – Därför!
  • Nationalism, intolerans, språkstrid
  • Ruotsin kielen vaellus Suomen historiassa (på finska, e-bok)

Beställ böckerna hos Lecti Bookshop

Authors
Suomalaisia jalanjälkiä Bulgariassa

Viime vuosina filosofian tohtori Sabira Ståhlberg on julkaissut useita Bulgaria-aiheisia kirjoja, mm. Suomen Kaartista (Suomen Kaarti Balkanilla 2015), Mustastamerestä (Matka Kolkhiiseen ja Koiran elämää Mustallamerellä 2014) ja Bulgarian ruokaperinteistä (Orfeuksen maassa 2015).

Tänä vuonna hän on toimittanut kenraali Ramsayn ja perheen kirjeet sotavuosilta 1877–1878, jotka hän on julkaissut yli kolmensadan sivuisessa kirjassa Från Munksnäs till Konstantinopel.

Bulgaria
A Bulgarian Finnish Prime Minister

Professor Venelin Tsachevsky has published a book about Casimir Ehrnrooth in Bulgarian, English and now also in Finnish. Who was this very interesting person from Finland – Russian general, Bulgarian Prime Minister and much more? Lecti Magazine asked Professor Tsachevsky. Tell us something about you I was born in 1948. …

Authors
Multicultural is richness

Finland’s most multilingual author Sabira Ståhlberg writes in at least five languages in original, and publishes books about a wide range of topics from children’s books with Greek mythology to academic works on ethnobiology, not to mention novels and poetry. Between travels, seminars and lectures Lecti Magazine succeeded in catching …